Jag läser inte så jättemycket bloggar längre, men ett par stycken hänger kvar. En sak jag märkt hos både ”influensers” och hästproffsen är att vattenband börjar bli vanligt. Lyxigt värre och inget som finns härute i mina trakter (vad jag vet?). Vad vi har mycket av är snö! Jag har alltid varit en ryttare som ridit ut mycket, jag hade en period efter min bäckenfraktur när jag var lite feg men annars är jag normalt bara i ridhuset 1, kanske 2 gånger i veckan. Resten av tiden rider jag i skogen, utebana eller travbanan vid stallet.

När Agria hade sin kampanj i somras med naturbana skrattade vi lite gott i stallet för det kändes inte som någon nyhet för oss. Att lobba för mer uteridning är dock viktigt tycker jag!

Nu när det äntligen kommit mycket snö har jag då valt att trappa upp vinterträningen ett snäpp. Fumo behöver mycket mer styrka och kondis och där kommer snön in! Snö kan användas precis som vattenband, en dressyrhäst behöver kunna sitta och skjuta på. Båda dessa kommer man åt med snö. Jobbar man med vattenband använder man lägre vattennivå för bärande kraft, då hästen lyfter hovarna ovanför vattenytan. Samma med snö, lite grundare snödjup blir samma effekt. Går man ut i djupsnö blir det påskjutande effekt då hästen måste plöja genom snön och inte når upp över, samma som när man har djupt vatten.

Det fick Fumo göra igår, i skritt, trav och galopp. Vi varierade snödjupet och han blev riktigt trött! Jag är så glad att vi är välsignade med fantastiska ridvägar runt stallet, nästan bara i skog med ingen trafik, men även breda grusvägar med enstaka bilar för hårdare underlag. Ren lyx! Hade vi haft en strand för vattenträningen på sommaren hade det varit riktigt perfekt.

Rejält med snö!