För att dra igång det här så tänkte jag börja med att presentera den som representerar det viktigaste i mitt liv, hästarna. Fumo är en tysk Westfahlervalack född 2013 som jag hittade med hjälp av min tränare i maj 2017.

Foto Linda Andersson

Jag fick mycket tragiskt ta bort min förra häst Pärlan i april 2017 efter en olycka i hagen där hon bröt benet. Min tränare Fredrik hörde av sig ganska omgående och tyckte att jag skulle skaffa en ny häst. Sorgen fanns såklart där ändå och den var fortfarande väldigt rå, men jag kände också att jag helst ville ha en ny häst att träna med.

Det gick fort när hjulet väl var satt i rullning. Vi flög till Düsseldorf min tränare och jag, hyrde bil och gav oss iväg. 15 hästar eller så provred jag på två dagar, men vi såg nog säkert tre gånger så många. Rätt många gallrades bort innan jag ens satte mig på dem, och ett par stycken var riktigt intressanta.

Fumo var inte alls till salu egentligen, en vän till Fredrik visste att ägaren köpt en fin 4-åring som hon skulle utbilda och sälja, men hon hade bara haft honom en vecka. Vi ville komma och prova dagen efter men då skulle hon bort. Samma dag som vi ringde var hon och tävlade så det slutade med att vi kom dit vid halv åtta på kvällen och provade.

Han var då riden ett par månader, styrbar i alla gångarter men grön som pesto. Under den vecka som han varit hos Henrike som vi köpte av hade han hunnit ha täcke, benskydd (bara i fram) och blivit skodd för första gången i sitt liv.

Upp kom jag och hann väl rida ett varv eller så, det hade redan sagt klick. Alla stackars hästar jag provade dagen efter hade ingen ärlig chans, trots att de var fina allihop. Ett supervackert svart sto bland annat, som dock började min provridning med att krulla ihop sig och backa.

Så Fumo blev det, och efter hela baletten med besiktning och så vidare så kom han med lastbil mitt i natten till ett stall i Täby där vi hämtade hem honom

En lite lustig grej är att merparten av samtalen runt honom när jag provade gjordes på tyska mellan Fredrik och Henrike. Jag kan inte tyska och missade därför en hel del info, bland annat att han var nyss inriden. Jag tävlade därför redan efter nån månad när jag fick hem honom och vann, i tron att han redan var riden ett år. Fredrik var fullt medveten om att han var lite riden och trodde även att han sagt det till mig, så att vi skulle tävla var inget konstigt, han var redo. Döm om min förvåning när jag fick reda på i slutet av säsongen att han var så lite riden!

Vi har hittills haft två fantastiska säsonger, där han om och om igen höjt sin nivå. Höjdpunkten var vinst på Strömsholm i 5-årsklassen, som för svenskfödda hästar var kval till unghäst-VM i Ermelo, Holland. Dit var vi såklart inte aktuella, men ändå en seger som kändes lite extra. Fumo är ingen spektakulär bensprattlare, men han är mjuk som smör och väldigt rörlig och korrekt. Jag hoppas och tror att han kommer kunna gå ända till GP. Det skadar ju inte att han är världens snällaste!